|
|
Nyköpings Frisksportklubb |
|
|
Nyköpings Frisksportklubb |
Den 40:e upplagan av ”I Tintomaras Spår” - vandring i Kolmårdsskogarna 2008-04-19/20
Referat från lördagen 19/4.
På förmiddagen lördagen den 19 april samlades ett 40-tal personer för att deltaga i den 40:e vandringen ”I Tintomaras spår”, med temat ”Skogens Pärlor”.
|
|
Bert Lindgren var med som arrangör och ledare för 20:e gången, en verklig bedrift bara det, men han överträffas faktiskt av Sven Jonsson som var med som arrangör och ledare för 40:e gången.
Tillsammans har det här paret i 20 år tillbringat många timmar i Kolmårdsskogarna för att välja ut lämpliga gångvägar för att få till en lämplig vandringsled som passerar sevärda ting. Under dessa vandringar så har de hittat och kunnat rapportera många arter som är skyddsvärda på olika sätt.
I år startade vi i strålande solsken från en plats strax sydväst om Nävsjön. Därifrån gick färden motsols i en cirkel med ungefär en mils omkrets, i området väster om Nävsjön/Svartsjön, som vanligt med ett antal stopp vid sevärda saker, där Bert som vanligt sakkunnigt men samtidigt mycket pedagogiskt och roande fördjupade och breddade våra kunskaper om stort som smått i naturen, ibland stöttad av kommentarer från Sven liksom av kunniga deltagare i promenaden.
|
|
Som brukligt så går ju dessa promenader en årstid då många växter ännu inte riktigt ”kommit igång” med blomning och annat. Det gäller bland annat Pyrolan vars blad dock finns i riklig mängd. Pyrolan som Bert tycker ha fått en alltför undanskymd plats i vår moderna tid. Det är ju verkligen en karaktärsväxt för våra skogar. För många är den kanske mer känd som ”Vintergröna” eftersom dess blad står gröna under hela vintern.
Andra växter som vi passerade och noterade under dagen var tranbär och blommande tibast. Dessutom fick vi en lektion i hur man skiljer 4 olika lummerarter från varandra – väldigt illustrativt blev det då en och samma plats kunde uppvisa inte mindre än 3 arter. Sålunda fick vi beskåda Mattlummer, Revlummer, Plattlummer och Lopplummer. Som en extra attraktion fick vi en demonstration av hur man kan använda naturmaterialet ”nikt” eller ”lycopodium” dvs sporer från lummer till pyrotekniska effekter. Ett exemplar av den relativt sällsynta kambräken fick vi också se.
I början på vandringen gjorde vi en liten avstickare till en kallkälla – främst för att se ett exempel på särskilt dålig och hänsynslös ”skogsvård”. Källan ligger numera i ett kalhygge där man inte ens sparat träden närmast källan, och till råga på allt har man grävt avvattningsdiken nästan genom källan. Detta trots att denna källa varit utmärkt med skyltar då Sörmlandsleden tidigare gick förbi den. Med denna syn i minnet så framstår en del andra ”skövlingar” man sett närmast som pietetsfullt utförda.
En del djur fick vi också beskåda under vandringen, även om ett så stort sällskap naturligtvis inte kan komma de mest skygga liven inpå livet, inklusive den ständigt gäckande Tintomara. Nu fick vi höra och se ett par tranpar som lättade från stranden av Svartsjön när vi närmade oss, liksom spillkråkan med sitt karakteristiska ljud. Vidare ivrigt kvittrande rödhakar, samt ett par försynt sjungande kungsfåglar, som dock inte var så villiga att visa upp sig.
Dagens höjdpunkt låg på 100 meters nivå över havet där vi intog dagens lunch på en klapperstensområde som en gång skapats och vaggats av Yoldia-havet för ungefär 12000 år sedan som då hade sin strandlinje här, då denna höjd var ett skär.
|
|
Under vandringen fick vi också se flera spår av vildsvin som ju på sätt och vis på sina ställen övertagit tamboskapens ”markhävdande” uppgift. Tyvärr så stryker väl en del arter med på kuppen eftersom de inte bara ägnar sig åt ovanjordiskt ”betande”. Deras bökande skapar ju annars en del ytor av kal jord som öppnar för frön att gro. En gigantisk ”badanrättning” där svinen ägnat sig åt gyttjebad i en uppbökad grop och sedan skrubbat sig mot tallar, så att nederdelen av stammarna blivit vita av torkad lera. |
|
Själv så lämnade jag sällskapet på lördagskvällen då bygget av övernattningsplatsen skulle starta. Övernattningen skulle ske vid Nävsjöns strand, och då såg det ut som om de skulle få ett isolerande molntäcke under natten, men på söndagsmorgonen kunde jag konstatera under min morgonpromenad i Nyköping att det var klart väder och kvicksilvret krupit ned långt under nollan under natten. I tankarna så jag då Tintomara skymta i de lätta dimslöjorna över Nävsjöns vatten innan morgonsolen skingrade dem. Frågan är dock om inte den sköna granbädden gjorde att deltagarana missade detta skådespel.
